utkast
Hittade ett utkast som jag hade skrivit i december förra året. Några dagar innan nyår och allt vad det innebär. De där dagarna när man hör folk lova saker fram och tillbaka, löften som man kommer få höra nästa år igen. Att i år, i år ska jag ta tag i allting. I år ska jag sluta med det och istället börja med det andra.
Hur som helst, så här skrev jag:
"Så jag vill bara tacka alla för allting. Tack till er som lämnade mig när jag behövde er som mest, tack till dig som bara tryckte ner mig och talade om för mig hur lite jag brydde mig, tack till dig som bekräftade hur falsk du egentligen är, tack till er som påstått vara mina vänner men sen glömt mig när någon ny kommit in i ert liv. Tack till alla som talat om för mig att jag måste komma ner på jorden när jag berättat vart jag vill komma med mitt liv. För tack vare er så har jag kommit på hur lite jag bryr mig. Tack vare er så kan jag bara säga Fuck u till dom som inte är värda min energi och istället lägga den på de personerna som förtjänar det.
Vad vill jag ha sagt med det här då? Det vet jag faktiskt inte. Men en sak vet jag, och det är att jag fortfarande är precis lika tacksam. Det är tack vare er som skrattar rakt ut när jag säger vart jag vill komma med mitt liv som jag kämpar på lite extra för att bevisa att ni har fel. Till alla er som förklarat för mig att man inte kan jobba som fotograf tillexempel, till er vill jag bara säga att jag i augusti åker till Blekinge på kurs för att sedan börja jobba som fotograf i slutet av månaden. Till min lärare som talade om för mig och min pappa i ettan på gymnasiet att jobb som fotograf, det får man ju inte. Det måste du ju förstå. Till dig vill jag bara säga att man inte ska ge upp hur mycket någon än försöker trycka ner ens drömmar. Det måste du ju förstå.
Till sist vill jag tacka dom som verkligen funnits för mig genom ALLT. Hela tiden. Oavsett hur dum jag har varit, oavsett hur dåligt jag har betett mig och oavsett hur lite jag velat lyssna på er. Jag älskar er av hela mitt hjärta och utan er hade jag inte stått där jag står nu"
Vad vill jag ha sagt med det här då? Det vet jag faktiskt inte. Men en sak vet jag, och det är att jag fortfarande är precis lika tacksam. Det är tack vare er som skrattar rakt ut när jag säger vart jag vill komma med mitt liv som jag kämpar på lite extra för att bevisa att ni har fel. Till alla er som förklarat för mig att man inte kan jobba som fotograf tillexempel, till er vill jag bara säga att jag i augusti åker till Blekinge på kurs för att sedan börja jobba som fotograf i slutet av månaden. Till min lärare som talade om för mig och min pappa i ettan på gymnasiet att jobb som fotograf, det får man ju inte. Det måste du ju förstå. Till dig vill jag bara säga att man inte ska ge upp hur mycket någon än försöker trycka ner ens drömmar. Det måste du ju förstå.
och än en gång vill jag tacka de människorna som står kvar hos mig genom allt och som förklarar för mig att jag kan om jag vill i de stunderna som jag tvivlar på allt. Ni är de bästa som finns. Glöm aldrig det.
Kommentarer
